fredag 12 april 2013

Käre Kurt.

Jag har fått hit min älskling Kurtebulle för en tid framöver, dvs tills han återfått sin majestätiska päls igen. Jag pratar om katten alltså.
Han har så otroligt vacker teckning och är långhårig, en riktig skönhet! Pälsen verkar dock ha en nackdel, att den tovar sig som om det inte fanns någon morgondag. Resultat: han känns som en tovad ulltoffla deluxe.
Ända in mot huden.

Jag har försökt ansa honom så gott det gick ikväll, och tacksamt nog är han en katt som spinner så for man tittar på honom. Sagt och gjort, jag klipper och klipper.. och klipper. Tillslut ser jag minimalt med blod och får lite panik. Jag har klippt hål på huden, inte bara en gång, utan TRE gånger! Tror ni katten reagerar? Nähädå, han kurrar och åmar sig och vill ha meeera kli och meeera gos. Knäpp? Mja, beror väl på hur man ser det.. Men hädanefter skippar jag saxen, och hardcore-borstar istället, han kan ju inte lämnas igen med sår överallt!

Stackars Kurt..
/E

1 kommentar:

  1. Ska man bli fin får man lida pin.... eller?
    Stackars Kurtpojken..... Kommer och gosar på söndag då jag får en paus :)

    SvaraRadera