..

Vardagar - jobb och dagis. Barnet somnar 18.00.
Helger - jag orkar inte göra nånting och måste ta hjälp av andra för att stå ut i två ynka dagar. Jag har fortfarande inte lärt mig hur man får energi och vilja att umgås med sitt barn. Hon är ju min ögonsten, HUR kan jag vara så motvillig till allt.. Jag hatar att vara en sån här mamma. Kan man hyra in någon som coachar eller?
Bajs...

Varje dag..

Varje dag kommer jag hem från jobbet. Ensam.
Varje föräldramöte/fika/middag går jag till, ensam.
Varje dag lämnar och hämtar jag min dotter på dagis. Ensam.
Varje gång vi kommer hem från dagis, ropar semlan "hohoo?" "näe mamma, det är bara vi som är hemma".
Varje dag slits mitt hjärta i tu.
Varje dag känner jag mig ensam.
Jag är ju aldrig ensam, men ändå är jag ensam.

Jag orkar inte vara ensam mer. Varje dag..

Toabesök Ala småbarnsmamma

1år : babysitter och gnäll
2 år: gnäll och alltid närvarande, undersöka allt jag gör, prata i ett.
3 år: samma sak
3 1/2 : "Mamma, vill du ha dörren öppen eller stängd" .. Stängd tack!
"okej, säg till när du är klar".

Barn är ändå rätt bra å ha :)

/E

Snor

Jag hatar dig.
Kan man kanske använda blod-stopp mot rinnig näsa? Eller gäller det bara näsblod? Frestande.,,
/E

Ögän.

Varför kan jag aldrig lägga mig i rimlig tid? Äre kul å gå med ångest å stress över att ha försovit mig för tusende gången eller? NÄE!!

"Ja-a min käre spann vatten, så gåre när man inte lägger sig i tid"
Mammas ord från tonåren ekar..
Hilfe!
/E

Det är detta..

..som kallas zon-terapi visst?
/E

Lumbago

Igår fick jag ryggskott. Igen. Andra gången på under ett år.. Jag är alltså 24 år och får ryggskott!! Jag måste nog börja träna ändå, och sluta missbruka min vänstra kropphalva i liggläge.

Det var pest att försöka lyfta min treåring upp och ner från cykelsadeln imorse, och än mer pest att stå och smajla för kunder under rusning. Dock fick jag lyxbehandling utan dess like!
Nu menar jag inte massage och diamantpeeling, utan simpla, men ack så underbar små gester. Till exempel så fick jag kaffe och choklad serverat efter min lunch. Jag kunde lägga mig i udda positioner på golvet utan att bli påskyndad till arbete. Jag fick punktmassage(ok, liite massage) när jag "bugade för Silvia".

Jag skojar inte.. Enligt 1177.se så har nån viktigpetter-professor döpt rörelsen, som helt enkelt går ut på att böja sig framåt, stående, och sträcka ut ländryggen, till "Buga för Silvia".
Jag bugade då inte för någon, men när jag väl BÖJDE mig, så kom en praktikant, en äldre kvinna, och masserade försiktigt vid svanken. Hjälpte en stund faktiskt! Fint.

När jag kommer hem så är det dammsugit, finstädat och framdukat på köksbordet. Där står en lapp från min fenomenala mamma, att maten är gjord och endast behöver värmas. Glögg och pepparkakor finns för när semlan har somnat, och kärlek flödar över.
Tack Herre, för att jag fått så fantastiskt fina människor runtom mig, som tar så väl hand om mig!
Önskar bara att jag slapp den där jäkla mensvärken också.. Någon som offrar sig och tar över den? Inte?! Häpp..
/E

Den dära Andersson.

Som liten/yngre önskade jag mig småsaker. Ni vet, obetydliga saker som var poppis, häftiga eller bara snygga. Jag ville ha en hårtork- jag fick den till Jul. Jag ville ha en liten dator- födelsedagspresent. Jag ville ha pengar, smink, parfymer, kläder, plattång, nagellack, fina grejer. Om och om igen.
Allt detta tar slut.. ja, förutom hårtorken och plattången. Dom går fortfarande varmt här hemma, om än lite mindre effektiva. Men jag blev glad, för stunden liksom. Sen försvann lyckan. Sakerna blev tråkiga, pengarna tog slut osv..

Nu är jag 24, och alla omkring mig tycker jag är ung fortfarande och blablabla. Fast jag känner mig inte ung. Jag känner mig gammal.. eller, åtminstone inte som min ålder. Kanske är det min treåring som fått mig att växa upp.
Alltså, missförstå mig inte nu. Jag är det största barnet man kan stöta på. Jag drar fräckisar och gapflabbar när någon klumpar sig och jag kan skratta tills jag kissar på mig, för absolut ingenting. Barnsligt vuxen?

Hursomhaver.. jag har klagat ett bra tag nu (läs, ÅR) på min dammsugare som bokstavligen (inte)suger, i negativ bemärkelse.
I fredags kom mina föräldrar för att hämta semlan för hennes helg hos mormor och morfar. Får strax innan ett sms, där pappa frågar om "Andersson" får komma och stanna hos mig ett tag.
Fattar noll.. men när dom kommer in genom dörren, så bär min älskade far på en alldeles ny, skinande blank, och, FRAMFÖRALLT, suuuuugande NY dammsugare!! En alldeles egen Andersson.

Det var längesen jag blev så glad över jordens mest tråkiga redskap någonsin. Fatta hur det kändes att dammsuga hemmet på ca 10 minuter, och inte behöva dra runt på snabeldraken tre varv till för att få upp kanske HÄLFTEN av allt damm?! Den sög upp ALLT.

Åh, Andersson.. du har gjort mitt liv så mycket bättre!
/E

Useless time.

Barnfri helg. Legat i soffan sen kl 12 idag.. ligger kvar. Snart tvätt.. life is prescious. Eller? Balle..
/E

Nä.

Bilister... NI ÄR INTE OSYNLIGA VID RÖDLJUSEN! Jag måste faktiskt också stanna vid rött ljus, och då tvingas jag se er gräva snor i näsan eller slicka vax från öronen.. Jag fattar inte? Det är GLAS, inte väggar??!
Jaja.. Jag hade annat att säga också, men det minns jag inte..
/E

Man kan säga..

.. att jag har fått rätt folk på mitt jobb. Första lönevärdiga dagen, och jag försover mig. Spöregn och deprimerad till tusen. Får sms från chefen när jag cyklar. Hinner tänka mig en utskällning, men läser istället "Jag saknar dig!!". Gråter inombords.
Hinner jobba 2 timmar innan tårarna tar över, och jag bryter ihop i städskrubben. Chefen dyker upp, och drar upp mig och kramar mig hårt. Sen får jag order om att gå å fika tills jag orkar igång igen.
Tack.
/E

VA?

Jag hoppas denna går att se,för den är HELT OTROLIG? Här sitter jag och tycker jag är asagrym på beatboxing(nej, jag vet att jag inte är det) och så kommer "bandnördarna" och gör detta. Amaaazing!!



http://www.youtube.com/watch?v=DNe0ZUD19EE#t=83

/E

Omfamnad.

Vad vore mitt liv utan mina närmsta? Väldigt världsklassigt urkasst tror jag..

För några dagar sedan kom jag hem från jobbet och såg att dörren var upplåst. Får lite panik och tror jag glömt låsa den på morgonen, och någon nu röjer runt där inne. Kliver in och ropar tveksamt hallå, varpå min älskade mamma sticker ut huvudet från köket. Där står hon alltså och diskar! Och inte bara det.
Jag är helt slut i kroppen efter spring på jobbet och cyklingen hem, så la mig i soffan lite, och då kutar hon runt som ett yrväder och dammsuger, plockar undan och organiserar.
Anledningen? Jo, och jag citerar(nästan ordagrannt), "Jag tänkte att du får ju inte uppleva lyxen av att ha en man som har städat tills du kommer hem, så jag tänkte jag skulle göra det istället".

HUR FANTASTISKT ÄR INTE DET?? Älskade lilla mamma..

Idag medans jag jobbade hade hon kutat runt och tvättat hela min smutshög pga min maskin kapsejsat och tvättstugan var fullbokad. På arbetstid!? Igen, underbar!

Åh alla mina vänner.. min bror, min dotter. Jag är sämst på gengäldar. SKÄRPNING.

Tack alla ni fina som finns i mitt liv. Utan er skulle jag ligga i fosterställning på golvet och pipa som en nyfödd kattunge som tappat morsans spene..

/E

Kan jag verkligen bli en svensson?

Varje morgon kliver jag upp när klockan ringer. 06.00. Jag går upp, klär på mig, äter gröt och gör mig presentabel. Sen väcker jag onga och försöker göra samma sak. Dock blir hon inte alltid lika presentabel som tänkt, med mjölkmusch, oborstade tänder och lite fläckar på kläderna.. ja, osv.
Tycker däremot det är mera värt att få en bra morgon med minus på krångelbytta-kontot, än att hon kommer till dagis med colgate-smile och pressveckade kläder och ett nypolerat fejs. Smaksak kanske..

Hursomhaver.
Jag har nu då alltså ett jobb. Jag har inte klivit upp till väckarklockan på minst 4 år.. FYRA ÅR. Det är helt vansinnigt egentligen. Det känns bra. Mör-muppigt, men bra. Ännu bättre är att de jag jobbar med är hysteriskt roliga. Två små "oskyldiga tanter" på 50+ , som smygskämtar och kläcker ur sig saker som får en att spotta hysteriskt i kundernas ansikten av skratt.
Kunderna är himla fina dom med.
Idag fick jag kommentaren: Jag är så glad att du börjat jobba här, du är så otroligt professionell.
HALLÅÅÅÅ???!! Vafasen, där står jag och gapflabbar åt att den ene tycker man borde slå in kondomer i ungens Julkalender i utbildningssyfte, samtidigt som jag får urinläckage och dregglar vidöppet. Proffsigt?? Nä, men fasen så glad jag blev! Här har jag suttit i min bunker och känt mig misslyckad i livet, och efter 1 1/2 månad på nya jobbet får jag detta. Nästan så jag vill kyssa na.. Det var ett fruntimmer....
Att vi råkade komma in på Efter-jobbet-kul( i folkmun; AfterWork) i form av bowling gör mig ännu mer peppad. Är detta livet? Jag önskar det, men verkligheten smackar mig i nyllet varje dag ändå..

Tomheten. Varför ska jag känna mig så tom? Jag har en makalös unge, fina vänner och magisk familj. Och jag borde ha insett att Gud borde fylla ut resten av tomheten, men ändå står den där och gapar åt mig. Suger in mig i hålet och håller mig kvar.
Hopplöshet avlöser bitterhet. Ilska avlöser sorg. Uppgivenhet förstör glädje.

Jag ser mig själv som en glad människa, och vill oftast göra vad som helst för att få andra människor att skratta, för då mår jag minst lika bra.
Vad fattas mig? Jag envisas med att det är mannen i mitt liv som fattas mig, men hur kan jag välkomna denne man om jag inte ens kan välkomna mig själv? Ologiskt sant.

"Du som är törstig och svag, kom till hans källa och drick vattnet som ger dig liv.

Låt all oro och ångest sköljas bort i Hans strömmar av kärlek"

Herre, ta bort min ångest och fyll mig med glädje. Låt min glädje bestå, och förvisa det mörka. Låt mitt hopp få växa, och låt allt som hämmar mig, rinna av mig. Låt mig vila hos dig, och låt mig få vara trygg i mig själv genom dig. Ge mig kraften att vara lycklig. Låt min lycka få sprida sig till min älskade dotter, och håll henne nära. Låt oss få gå sida vid sida, och hjälp oss mota bort mörkret och led oss mot ljuset. 

Jag tror, men jag behöver tro mer. Ta tag i mig hjärta, krama om det tills det börjar slå igen. Hindra mig från att stanna upp och vingla till. Du är vägen, och där vill jag vara, men jag orkar inte gå rakt längre. Led mig. Led mig..

Förresten.. mina pruttar blir värre. Tror mina tarmar vill bli fria från gluten ett tag. Synd att bullar är så vansinnigt goda.. Fast jag har ju choklad. Bäst jag fortsätter på min 200-grammare. 

/E

Rubrik..

Så mycket i huvudet.
Mäktigt svårt att komprimera till få ord.
Övermäktigt att läsa en hel massa.
Hur gör jag då?

Bjuder på Tuben istället.
Ska samla tankarna, och drömma om korkade katter.. och ukrainsk kebab.
Gonatt.
/E

http://www.youtube.com/watch?v=r77sNKZV26g

http://www.youtube.com/watch?v=Yn8ciSAOvAc

http://www.youtube.com/watch?v=Rsglk-kDSCU

Bonnbrännan.

Något jag alltid är noga med under sommaren, är att alltid ha solskyddsfaktor på mig. Idag, en av få undantag, så hade jag inte det då jag trodde att inomhus stod på schemat. Så där står jag, mitt i det fenomenala vädret, med sommarklädda människor, och ballat nästan ur. "JAG KOMMER BRÄNNA MIG, VARENÄRMASTEAPOTEEEK!!??"
Alla viftar bort mig och försäkrar mig om att paniken borde vara lugnet, och att det icke-trendiga kräftsyndromet inte kommer uppstå.
Pffft.. Här ligger jag i sängen, med glödande axlar och puckelrygg och fräser inombords åt den som yttrade sig så barockt.

Tack apoteket, för att ni säljer solkräm till oss "hypokondriker" som föredrar 'better safe than sorry' framför 'perrkele(de e lugnt, pappa säger att gud inte förstår finska), jag gjorde det igen'. . Jag måste ju dessutom föregå med gott exempel för ungen, eller?
Dock besitter hon ca 20 hudnyanser mörkare än mig själv, så hon behöver ju inte hanteras lika extremt som hennes blekfisiga morsa..
/E

Petitess.

Ofta går man runt och stör sig på småsaker andra människor gör. Som att en del pillar på nagelbanden, rapar i tid och otid, lägger pennor med tippen mot sig och aldrig ifrån sig, hänger med fötterna utanför sängkanten när dom sover, dricker mjölk med kaffe istället för kaffe med mjölk.. ja, and so on.
Hur många stör sig på ens egna saker då? Jag insåg just att jag blev galen på mig själv, då jag fick upprepa samma procedur om å om igen istället för att göra det lätt för mig.
Nämligen att, när jag dricker yoghurt direkt från paketet(som just nu, liggandes i soffan) så sätter jag på korken heeela tiden, trots att jag dricker med en minuts intervall. Tokig!!
En liten petitess förvisso, men allt hade faktiskt kunnat vara så mycket enklare om jag bara lät locket ligga kvar på bordet..

Åter.

Snabb händelse under kvällen, som f.ö. är ytterst onödiga att ta upp.. Om man inte är jag!
Vi åt chili concarne till middag, resulterade i riktigt äckliga bönpruttar när jag satt bredvid semlans säng. Otroligt befriande!
Det var allt..

Ääännyhoooow, hänt sen sist då?
Jo, jag var i Danmark på ledarskaps konferens med Vineyard Norden, amaaaazing!! Jag har aldrig känt mig så nära gud som under, och efter denna konferens. Äntligen! Nu är jag helt betagen i lovsången och hurves varje gång jag sjunger. Kärlek.

Något lite mindre kristligt dårå. Värmen är här, och jag svettas i sedvanlig ordning. Inte kan jag gå barbent heller.. Blir dessutom otroligt avundsjuk på alla killar som kan blotta bringan utan att folk stirrar på deras pattar. Dom har inga! Däremot stirrar jag flitigt, i brist på annat ögongodis liksom. Mycket trivsamt :)
Undrar om dom känner sig objektifierade? Själv kan jag ju inte gå runt på stan i bikini/bh utan att folk stirrar på mina tuttar. Fatta så skönt att kunna gå med bar överkropp som en karl?! Bara vädra fläsket i den ljumma vinden utan att behöva tänka på om brösten rymt på ena sidan..
Nä, sommarn är fin, kvällstid, då jag slipper svettas. Förlåt josse, men så är det ;) Borde kanske flytta till England.... Ja!
Här har ni dagens osammanhängande text!
/E

Det vackraste jag veeeet..

En standardreplik i filmer är "du är så vacker när du är nyvaken..", nåt i den stilen. Och ibland kan det väl vara så IRL, för vissa har ju genetisk bebisrumpehud i ansiktet och fransar som räcker till månen, och dessutom aldrig mörka ringar under ögonen.
Jag däremot har massa acne-ärr, fantastiskt stora och mörka ringar under ögonen och troligtvis vidrig andedräkt. För att inte tala om den sk. John blund-sanden som kleggat in sig i varje vrå runt ögat. Den går man ju runt med tills man(om dvs) ser sig i spegeln och börjar gräva i sanden..
Så, om jag nån gång får äran att få vakna upp bredvid en karl igen, och denne säger att jag är vacker som nyvaken, så kan jag lova att denne får en mindre smäll. Mest troligt somnar jag nog bara om, med ryggen vänd så jag åtminstone kan pilla bort den värsta geggan runt ögonen och dra upp spegel+concealer some ligger gömd inuti kudden.
Insidan som räknas någon?
/E

Bagarn.

En sockerbagare.. Där sku jag ha gjort mer alltså. Verkligen bakat en kaka, haft den och samtidigt ätit den.
Men jag var lite rädd för kakor då. Kanske är jag fortfarande rädd? Men he sku sitta fint ändå, dendäringa kakan.. Sockerbagarn.
/E

Käre Kurt.

Jag har fått hit min älskling Kurtebulle för en tid framöver, dvs tills han återfått sin majestätiska päls igen. Jag pratar om katten alltså.
Han har så otroligt vacker teckning och är långhårig, en riktig skönhet! Pälsen verkar dock ha en nackdel, att den tovar sig som om det inte fanns någon morgondag. Resultat: han känns som en tovad ulltoffla deluxe.
Ända in mot huden.

Jag har försökt ansa honom så gott det gick ikväll, och tacksamt nog är han en katt som spinner så for man tittar på honom. Sagt och gjort, jag klipper och klipper.. och klipper. Tillslut ser jag minimalt med blod och får lite panik. Jag har klippt hål på huden, inte bara en gång, utan TRE gånger! Tror ni katten reagerar? Nähädå, han kurrar och åmar sig och vill ha meeera kli och meeera gos. Knäpp? Mja, beror väl på hur man ser det.. Men hädanefter skippar jag saxen, och hardcore-borstar istället, han kan ju inte lämnas igen med sår överallt!

Stackars Kurt..
/E

Spitting image.

When me and my charming little daughter are having a massive yell-toss-cry-ignore-spit-moment(and so on).. That's when I realize. She's the younger me.. Spot on there God, spot on.
/E

Let it loose.

En av dom bästa sakerna jag vet är att dra av mig bh:n när jag kommer hem. En stor fördel med att vara ensam! Ja, förutom semlan då, men hon är som van  vid att mina tuttar häng å släng lite varstans.
Jag har aningen större.. Omfång, än många andra, och väldigt mesig hud, så att få slita loss den, och helst slänga iväg den åt bekvämaste riktning.. Ah, wunderbaart!
Kan tänka mig att killar känner likadant! Ja, alltså inte med brösten då va(såvida man inte har lite manboobs, men sannoliktheten att dessa hålls ihop av en bysthållare känns relativt liten..) utan med kulorna. Jag tänker mig att det lätt blir obekvämt att ha på sig tajta kallingar under förslagsvis ett par jeans, så bollarna blir nog aningen scwettiga. Jag skulle absolut dra av mig kalsongerna och svepa på ett par mjukisar dirr jag kom hem, å låta hela behaget dingla fritt!
Själv vet jag inte om det känns lika.. naturligt? att dra av mig trosorna för samma känsla i mjukisar. " ååh så skönt att lufta lipsen en stund, efter en låg dag av.. vad??"

Jag inser att detta är lite vulgärt skrivet, men jag har gått runt precis heela dagen med dessa tankar och skulle jag få för mig att detaljerat förklara detta för någon face-to-face, så skulle jag nog få en smäll.. Alternativt att personen lämnar rummet eller helt enkelt ignorerar mitt yttrande.
En liten varning kan också vara på sin plats nu, för den som får för sig att spontan-besöka mig. Det ligger minst 1 BH i varje rum. Ja, kanske inte i semlans dåva, men man vet aldrig.. Pis aot.
/E

Fin vän.

När den nyligen lånade koftan under en kall dag plötsligt blev en favorit här hemma, var det något svårare att lämna den åter. När den fina vännen, efter mitt erkännande, säger "äsch, slit den ned hälsan" och jag får ha den lite till.. Ja då blir man som varm i hjärteroten.
Tacksamhet.
/E

Eeh..

3 av fyra vuxna ur familjen sitter i soffan och spelar Wordfeud. Mot varandra givetvis. När jag vinner över min moderså blippar det till i chatten : "Ja jag får väl gratulera då". Vi sitter alltså ca 2.5dm ifrån varandra, rumpa till rumpa.
Glad påsk! ( säger alla till varandra, på dagen då vi ska minnas Jesus vandring mot döden.)
/E

E.

E-nummer på innehållsförteckningen är en Never-ending debatt. Varför finns det i princip i varje livsnedelsvara man köper? Vad är det egentligen? Jag har aldrig riktigt satt mig in i det. Lite som politiken i Sverige. Jag hör om den, fräser lite med andra som fräser, men är egentligen helt omedveten om vad saken gäller.
Jag har iallefall förstått att man ska hålla sig undan dessa e-nummer så gott det går, dumma konserveringsmedel och så. Så jag gör det. Försöker alltså. Lite som motion. Jag försöker i den mån jag ids, såattsäga.

Nu skummade jag igenom innehållsförteckningen på ett medikament här hemma, och har man sett! Där, inuti denna fnuttepluttiga lilla tablett, finns det två E-nummer med. Dom var bara tvungna..
Mat kan man ju som sagt välja sig till och ducka lite, men mediciner?? Sånt man inte kan undvika, och som för en del är livsavgörande?
Japp, där är dom.. EEEEEEEEEEEEE.
Skit ner dig, E. Skit ner dig..

Blöh.

Ungefär så känns det. Det var allt.

Viktiga frågor.

Okej, här kommer en som aaaaaldriiig ställts förr. VARFÖR springer folk i filmer alltid rakt fram när dom jagas?

Ex, en man springer på en stor väg inne i centrum, jagas av bil. Passerar ca 40 avstickare, ännu fler hus och förmodligen en och annan kaj där hoppa-i-vattnet-alternativet finns.
Om denne klarar sig undan men hamnar på sjukan tycker jag att dialogen borde vara såhär:

Springaren: Jag blev jagad av en biiiil, dog nästan, fattar inte att jag överlevde!
Besökaren: Hur undkom du?
Springaren: Jag sprang RAKT FRAM! Tillslut lyckades jag tippa några soptunnor som fick bilen smutsig på framrutan och föraren fick typ paniiiik... Eller nåt.
Besökare: Men.. Varför sprang du inte åt sidan?
Springaren: Va..? Vad.. Va???
Besökare: Ja, alltså... In i en gränd eller så, där bilen inte kommer in?
Springaren: öööööh.... (bläddrar i manus, får chock över att producenten varit så korkad) jag slutar...

Mja, alltså.. Jag hade massa frågor, men fokus på springandet trängde undan resten.. Ingen Polly på det.
/E

Smygfis..

När man sitter bredvid en fin pöjk i bussen är det extra jobbigt med slapp ändtarmsöppning, luften blir lite... Kvav, såattsäga.
/E

Vakna.

Det finns många sätt att vakna på, en del mindre trevliga än andra sätt. I måndags var ett praktexempel då ungen sov bort sjukor i närmare 17h, så vi båda sov till 12 på fm. Amääjsing!
Dock vaknar hon normalt krig 07, ibland tidigare. Idag tycke hon 06 var en bra tid. Jag höll icket med. Så jag gör iordning en minibuffe av grönsaker och diverse dricka/mackor, sätter på Bamse och drar mig i sängen nån timma till.
Skäms på dig, kanske vissa tänker, men näe säger jag. Sitter hon där nöjd och mätt, och jag bokstavligen 2meter ifrån, då är det faktiskt godkänt(enligt mina regler alltså..).
När jag väl vaknat till, eller snarare när semlan står och hoppar på mig och skriker KLIV UPP MOMMY(ja, på engelska hihi), så är jag game. Kaffe på, smoothie i magen och vi kör lite bamse till. Sen ska man ju ut också.. Då tittar jag längtande på sängen igen, för termometern visar idag -15.. Snark.
/E

Smell dat thang.

I thought I should write in English this time, since I've realized the astonishingly high number of international readers! So, here we go ;)
I've always liked smelling other people. Not in a dog-smells-other-dogs-butt-way, I don't go around sniffing people's bums! Though it would look quite funny, perhaps give people a good laugh?
Nah, what I mean is, every person has their own individual smell, or scent/fragrance might be a more appropriate word. If you enter a friends house with blindfold, you almost instantly know who's house it is by the scent. It might be spicy, perfumy or perhaps from a certain brand of detergent or soap, but everyone has a different scent.
Usually when you get clothes or bed sheets from a friend or relative, the normal thing is to wash it clean before using it. But I don't. I like to smell different for a while, I enjoy it. For instance, I recently got some pretty bed sheets for my duvet and pillow, and I thought they had a lovely smell. They were washed and clean, but the used fabric softener combined with this person's own scent.. Mh, loved it!

Perhaps I should be institutionalized after this, because it doesn't seem all that normal, but who ever said I was? I'm awesomely quirky and odd. Oddboll!
/E

Pukey.

Jag har under mina snart 24 år sluppit fenomen som magsjuka och vinterkräksjuka, och som värst haft halsfluss 2 gånger. Vanliga förkylningar kommer max 2gg/år, tack för det immunförsvaret liksom!!
Sen när man får barn ska det tydligen bli en rullans av sjukdomar till höger och vänster. Springmask, huvudlöss, magsjuka, vattkoppor(ev bältros för mig då), och hederliga förkylningar som avlöser varandra. Men jag verkar ha fört vidare mitt finfina immunförsvar till min kära dotter, tack Gud för det! MEN, man kan ju inte studsa på friska moln livet igenom. Innan jul fick jag alltså uppleva min livs första magsjuka, efter att semlan haft det.
Lite tur där ändå, för hon var hos mina päron när det inträffade för henne, så jag behövde inte torka kräk och bajs( man får tycka det är skönt alltså, även om semlan kanske hade velat vara här..) . Jag fick det själv natten till måndag, då hon kommit hem igen. Lite kräk under natten, feberfrossa och öm kropp under dagen, sen var jag som vanligt igen. Ett dygn, och mormor-VAB åt friska semlan, och åter till vardagen.

Nu hände detta åter igen. Semlan var hos morsfars, jag hos en vän. Jag får i mig några glas vin på kvällskvisten och somnar gött, vaknar mitt i natten med spyan i munnen, och har sedan en liten session med holken. Tänker att jag precis fått min allra första bakfylla. Jag är ju inte så haj på alkohol, så har aldrig kommit till bakfull-stadiet, och har inga planer på att komma dit heller. Morgonen startar igen vid 07.30 ca, och jag hälsar på holken igen, och spyr tills jag bokstavligen får ett sår i halsen. Varje klunk vatten efter detta smakar blod, och jag tror jag är nära döden. Är det såhär det känns, hangåver liksom.. aldrig mer tänkte jag.
Blipp i telefonen, semlan har spytt hela morgonen och ränneskitat för en hel vecka. Happ. Hon blir bättre vid lunch, jag blir bättre vid 14. Öm i kropp och knopp. Nu, söndag, mår jag som vanligt igen.
Brukar det vara såhär, eller är det mer normalt att det håller i sig flera dagar? Det är ju nog intensivt med ett knappt dygn, så fy vale för en hel vecka.. fast man tappar ju några kilon ioförsig. Det är ju inte fy skam.

Nu ska jag dra fram snabeldraken och bläckfisken, i ett försök att få hemmet lite mer anständigt. Det tar ju aldrig slut, stöket och smutstvätten å disken. Verkligen, aldrig. Det var mycket bättre när man var liten, då mamma gjorde allt sånt, och jag fick hjälpa till på eget bevåg(eller?). Fast det var väl såhär hon kände sig.. jag är ju mamma nu, och det tar ALDRIG SLUUUUUT. Stackars mamma... stackars mig.
/E

Busted.

Ett riktigt jobbigt läge att hamna i är när man får för sig att peta ut en snorkuse, och sedan inse att det inte finns papper att kleta av den på.. Vad gör man då? Bör endast göras ensam hemma, helst utom synhåll för barn som man försöker få till att själv sluta peta näsan för jämnan!
/E

Ibland så.

Vad man ska ha rubrik till allt..
Hursomhelst.. Är nu inne på min 4e maskin tvätt, den sista rullar just nu. Snackade med min granne nån gång om en annan granne, lite skvaller sådär, och vi klagade på hans onödigt höga, men framförallt dåliga musik. Sen tar hon upp att han tvättar mitt i natten. Huvaligen tänkte jag, tills jag insåg att jag, som bor rakt under karln, äger tvättmaskinen som vi står och pratar om. För jag har nämligen aldrig hört honom tvätta, någonsin!

Man kan väl jämföra min maskin med starten av ett flygplan. Eller, den börjar med jämförelsevis en biltvätt. Sen eskalerar det och plötsligt sitter man längst in i vardagsrummet och försöker höra sina egna tankar. Riktigt öronbedövande. Tur att hon inte bor kvar, hon var nämligen den enda som samtalade med mig. Resten av bohaget säger hej med blicken i backen. Tråkfjärtar.. AAANYWHOOO, tvätt var det!
Dötråkgt, evighetslångt projekt, och aldrig tillfredsställande mer än 3 timmar, dvs då ungen är hemma från dagis och vi båda grisar ner kläderna. Jag är tyvärr i samma liga som henne..
Men den är ändå småsaker som är fint med tvätt alltså.
Att se tvättkorgen minska i innehåll, lukten av tvättmedel som sopar undan spåren av otaliga kiss och kaffefläckar som jag så sällan moppar bort(sorry framtida besökare, detta är sanningen för denna morsan), och at få daska till plaggen innan man hänger upp på linan. Är jag riktigt ambitiös så kan det vara oändligt tillfredsställande att vika allt prydligt och organisera in i våra garderober. Det håller också bara i sig i ca 3 timmar, men ack så fina dom timmarna är.
Och sist, och lite minst också, strykning. Detta fenomen inträffar max 2 ggr per år. Men när det händer.. Ja det är nästintill magi. Färgerna blir fina igen, plaggen känns lite mer nya än de 10 år dom egentligen har på nacken, och dom luktar wunderbaart av nån anledning. Mums!
Meeen så ser det inte ut denna gången. Somsagt, jag tvättar på oanständig tid, och jag pressar kläderna över linan och dom ser precis lika gamla och skrynkliga ut som vanligt. Tack och lov att jag har Polly i skafferiet som tröst för allt jag inte orkar bry mig om.
/E

Jag orkar inte alltså..

Så VAAANSINNIGT roligt!! 

Spindeln:
Hallå, hoolahoola, wiggeliwiggleiwiiggleeee.. HOHOOO, ser du mig? Wiggle.. wigglewiggle!
Skaka hit, skaka dit, spirit fingers! Hoppedihoppedi, höger, vänster.. hohoooo!! Här, titta hit, titta dit! Wiggeliwiggeli... WIGGLEEE!
Wiggeli..? Wigg... oh snap, RUN!

/E

Lite såhär..

.. var det imorse.

Moooorning.

Idag vaknade semlan 08.00, på pricken tror jag. Jag hörde en ilsk tiger ryta inifrån rummet, sen små fötter som springer och sen en, inte lika ilsk, liten semla studsar upp i min säng. För en gångs skull var jag klarvaken då. Annars brukar jag he på SVTplay, sätta ungen framför med lite välling, och själv snooza en stund. Men inte idag!
Påväg mot hissen i huset. Semlan springer rakt in genom öppningen, och jag får en sån där "det är precis som i en FILM, hon kommer FASTNA"- känsla. För, hur ofta är en hissdörr öppen utan en själ i närheten? När hon står där inne, så kommer jag, med tungan bak i skallen och pulkan i ena handen, och hugger tag i henne så hon flyger bak. Ja, lite väl överdramatiskt kanske, MEN.. hissen var en decimeeeter nedanför vårt våningsplan! DET gott folk, är PRECIS som i en film, och då går man minsann inte in.
Så jag fick ringa service som kom precis när jag var tillbaka från dagis. Det kändes lite som att ha räddat världen från ondskan.. kan jag ju inbilla mig.

Ska iväg med min kompis Rottweilern om en stund. Det allra bästa med henne är lydnaden alltså, och verkligen fullständig lydnad. Säger jag "Gå och bajsa där borta nu", ja då går hon och bajsar där borta. Att plocka hundbajs måste vara det äckligaste som finns, så det känns ypperligt att kunna dirigera henne ut på en åker så man slipper både upp-plockningen och ilskna blickar från folk som passerar.

Hundbajs alltså. Jag får ju nu hunn att skita där ingen går, antingen ute i skogen eller på en åker. Får hon för sig att droppa högen nån annanstans så tar jag ju givetvis upp den och hivar i en hundlatrin. Men andra då, som inte plockar upp efter sina hundar? Vidrigt. Sen har man ju dom som är ännu mer korkad. Dom som plockar upp skiten i en påse, och SLÄPPER påsen där dom står?? Vafasen ska skiten in i påsen för om den lix hamnar på backen ändå!? Dumspån..
Nä, hejdå.
/E

Förtröstan.

...det är omöjligt... Allt är möjligt! - - Luk 18:27 
...jag orkar inte jag är trött... Jag vill ge dig vila! - - Matt 11:28-30
...ingen tycker om mig... Jag älskar dig! - - Joh 3:16, Joh 13:34 
...jag fixar inte detta... Min nåd är tillräcklig! - - 2 Kor 12:9 Ps 91:15 
...jag fattar inte detta... Jag ska leda dig! - - Jes 31:9, Ords 3:5-6 
...jag klarar inte detta... Jag kan! - - 2 Kor 9:8 
...det är inte värt det... De kommer att vara värt det! - - Rom 8:28
... jag kan inte förlåta mig själv... Jag förlåter dig! - - 1 Joh 1:9, Rom 8:1
...jag är rädd... Frukta inte! - - 2 Tim 1:7
...jag är ointelligent... Jag ger dig vishet! - - 1 Kor 1:30
...jag är ensam... Jag överger dig inte! - - Heb 13:5, Ps 139:5

Apanson.

Jag har fått höra, och nu även upplevt, att; Barn gör inte som man säger, utan som man själv gör.
Nu gör semlan oftast som jag säger(med några enerverande undantag som får mig att vilja hoppa ut genom fönstret och springa hela vägen till bahamas) och hon är duktig på att lära sig nya ord. Engelska har hon blivit en fena på! Hon kan säga:
Byebye mommy
I love you( ijlouweyowue)
Goodnight mommy
Take it easy
Be careful

Sen förstår hon betydligt mer, vilket är grymt. En tvåspråkig unge liksom! Att vara lillgammal är hon också en fena på. Häromdagen när det blåste ute, så stannade hon upp och sa "mamma! det blåser upp till storm". VA?! Förmodligen uppsnappat från min bästa vän, SVTplay. Och när jag tog på mig min fars gamla 70-talsbrillor så sätter hon sig i mitt knä, tittar snett på mig, och ut komme "hovvaligen vad du ser gammal ut mamma". Det går inte att beskriva hur kul det är, denna lilla minimänniskan haha!
Igår fick jag dock höra något mindre gullipluttigt. Nämnligen: "Satan vad trång stöveln är".
Jag svär aldrig, och inte heller min familj. Det värsta som kommer ur min mun är "KÄRA NÅN DÅ", och då är det illa vill jag lova!
Så denna lilla gulliga tjejen, som säger hovvaligen, kära nån då, och är artighetens avbild, kläcker ur sig detta.. hjälp!?
Jag frågade vad hon sa, men ingen upprepning. Sen när en av dagisfröknarna gick förbi, så gav jag han onda ögat och bokstaverade ordet åt honom, och han skrattade bara och berättade att Sååå gjorde vååran dotter också, heelt normalt!. Förmodligen nån av femåringarna som kutat runt och tjoat det ny-inlärda ordet, men det känns mer vettigt att anklaga en vuxen karl istället för en söt liten femåring.. Jaja, bara att gå vidare då.

Fick för övrigt världens mest romantiska gest imorse, av min underbaraste bästaste mamma. En ros till mig, och en till semlan, med tillhörande litet kort. Och en ask Geléhjärtan, som jag haft som frukost. Fin start på dagen.

Uppdatera mera.

Ja jag ska väl göra sånt.
Här i huset har lilla damen nåt typ av kräk-syndrom. Hon mår bra i övrigt, och jag mår ännu bättre(fysiskt), men hon spyr. Sist lyckades hon säga till innan och fick ner hela härligheten i toan, beröm för det!
Att vara hemma en hel vecka utan att kunna träffa folk pga eventuell smittorisk är ganska enformigt. Och vaaaansinnigt tråkigt. Jag försöker sätta henne framför filmer så jag får något gjort, men jag antar att man blir less tillslut efter femtiotionde gången. Så hon limmar på mitt ben, ska ha med mig i allt, och jag suktar efter vuxentid!
Play dooh är ju kul, men jag får lite panik när hon beter sig som ett riktigt barn, och BLANDAR de olika lerfärgerna. Och ritar vi så får jag aldrig rita på mitt eget papper utan att tio olika kritor kladdar över min "konst", och då blir jag sur och vill inte rita mer.  Dansar vi, så bara måååste jag dansa precis som hon, annars bryter hon ihop och gråter floder. Jag stänger av musiken och surar.. Igen. Leker vi med lego så gör vi ett krokodiltorn, allt annat rivs ner. Då plockar jag undan legot..
Det känns lite som att vi ligger på samma mentala nivå. Kanske blir det så, att man blir som man umgås?
Kan inte hon bli som mig då, sådär mogen, självständig och lugn?

Pfft, som om jag skulle vara sån..
Vi tar en Polly(påse) på det.
/E

Gåvan från himlen.

Jag har ju då ett barn. En dotter, som får heta semlan i denna bloggen(skrattar fortfarande åt ordet blogg. vad gör jag häär?!). Dom flesta vet vad semlan heter, men hon har inte valt att bli omskriven här, ej heller att få sina bilder utlagda. Men lite får hon allt vara med, men utan bild, för det är ju trots allt hon och jag. Hon och jag och pappa Gud.
Just nu är det trotsåldern. En fas. Ett steg närmare självständighet.. eller nåt sånt. Jobbigt är det, men samtidigt häftigt. Säger jag kom, så springer hon iväg. Säger jag jo, så säger hon nej. Lite så, hela tiden. Det driver mig till vansinne! Där ska man sitta som lugn och sansad förälder och tycka att hon är så pluttinuttig, med sin egna lilla drivkraft som prövar mitt tålamod till bristningsgränsen. Mama don´t agree.
Men så helt plötsligt, när jag sitter där efter att ha tappat sinnet och skrikit på henne och, lika barnsligt som hon, domderat ut ur rummet och satt mig på en köksstol och surat för att hon inte lyssnat på mig.. så kommer hon in till mig, klättrar upp i mitt knä och stryker mig försiktigt på kinden och säger "förlåt mamma, jag älskar dig". Det är mäktigt. Från vansinne till kossanRosa-lugn på en sekund. Hur gör hon?!

Jag har en barnskiva här hemma, där ett av spåren har en låt för oss mammor. Jag gråter varje gång jag lyssnar på den. För hur less på mammalivet jag än blir, och hur jobbig hon än må vara, så älskar jag henne så jag exploderar. Hon är mitt mirakel, och min räddning. Utan henne hade jag inte stått här. Jag hade kanske inte ens varit i livet. Hon är min gåva från Gud.


Mammas sång.

Hör nu mitt barn jag vill säga till dig, jag är så glad att få vara din mamma. Och jag vill gärna få tacka dig, och berätta vad du betyder för mig. Du är ljuvlig och skön, du är helt underbar, du är min rikedom ja det bästa jag har. Åh mitt barn, åh vad jag älskar dig.
Tack för all glädje och kärlek du ger, det berör mig djupt i mitt hjärta. Och när du kommer emot mig och ler, känns det likt vårsol som smälter snön mer och mer. Du är den finaste pärlan i mitt smyckeskrin, som den ädlaste skatt, ja så dyrbar och fin. Åh mitt barn, du är min ögonsten.
Jag är väldigt stolt över dig, och kommer alltid vara. Älskling, du är allt för mig, mer än ord kan förklara.
Vad som än sker, hur än livet ser ut, vill jag stå här med vidöppna armar. Du är i min tanke var stund var minut, som Guds kärlek till oss den tar aldrig slut. Jag är så tacksam till Gud att han gav dig till mig, ett unikt exemplat, ett mirakel i sig. Åh mitt barn, gåvan från himelen.

Mitt barn, du är min ögonsten.

/E

Youtube.

Jag tror dom flesta som besökt Youtube kan erkänna sig ha fastnat där i timmar. Så även jag, otaliga gånger. Ikväll var inget undantag.
Såg en film vid 9-snåret och var perfekt sömnig och redo för sängen. Sen glömde jag bort att jag ej såg klart vithajsdokumentären på tuben från imorse. Går in, ser klart, hittar något på sidan, klickar vidare.. och vidare.. och viiidareee.
3(!) timmar senare hade jag sett:
* En dåre som försöker rädda sin Tarantula med OP. Den dog..
* En kvinna som SJUNGER för sin Tarantula.
* Tarantulor som förökar sig.
* Folk som blir bitna av spindlar.
* Spindlar som får miljarder bäbisar..
* Flertal djur som föder mer och mindre smickrande ungar/ägg.
* Dino-dokumentär
* Hundar med bölder
* Hovbölder som dräneras
* Sebacious cysts(icket för känsliga magar..)
* Bebisar i magar.
* Kvinnor som får orgasm under förlossning(whaaat??)
* listan
* är
* hur
* lång
* som
* helst

Och jag bara fortsatte att klicka å klicka å klicka, tills jag såklart kom över trötthets-tröskeln och nu är för uppvarvad för att somna.
Kommer ångra mig bittert när dotra mi väcker mig imorgon(idag)..
/E

Lingontanten vs Sergeanten.

Jämlikhet verkar ju vara en evighetsdebatt. Lika lön, likvärdig status i hemmet, lika villkor osv osv. Jag är för jämlikhet för det mesta. Män kan utföra många saker som kvinnor kan och vice versa, lön för kön är ej okej, ja, lite så. Men, män är män och kvinnor är kvinnor. Oavsett om jag transplanterar en penis där min mutta ska sitta och hormonar till mig skägg så blir jag aldrig en man. En man kan heller aldrig bli en kvinna, hur många bröst och vaginor denne skaffar sig. Vad jag däremot skulle vilja var HELT jämlikt, är MENSVÄRK!
Kom igeeen. Vareviga månad, år in och år ut, vedervärdiga smärta som tillochmed får mig att huka över holken och hulka(fyndigt nästan-rim!), som förlamar mig i minst två dagar, och som dessutom späs på av lite härlig PMS-ilska.
Alla brudar får ju inte dessa ohyggliga besvär, utan klarar sig kanske med lite orolig mage och griniga mornar som hjälps av med lite Marabou på sängbordet. Hurra för er, och ni andra- som jag, I feel ya sistahs.

Männen då, vad händer där? Jag kan ju inte veta fullt ut, jag har ju aldrig varit en man, men ungefär såhär: morronstånd. Någon givakt här och där under puberteten, på ibland lite illa o-valda platser. Pinsamt, men smärtfritt. Lite kallt vatten och den får klartecken- At ease, sergeant.

Och sen då! När väl mensen ska bort, aka klimakteriet? Ja då ska man stå ut med olidliga vallningar, ytterligare humörsvängningar och överdoser av Femal Balans. HALLÅÅ?!

Och den där gulliga fröken i 5:an som gav mig en sån fin kalender för mina framtida "lingonveckor" under Sexualupplysning. Det var spännande tider. Giv akt skulle hon ha sagt..
/E

UnderbaraClara 2.0 ?

Med hyllor gjorda i 6:an, lite färg(på ovansidan..), hushållssnöre och loppisfynd, blev badrummet genast trevligare. En gammal favorittröja spänd över en trist canvastavla fick också vara med.
Lite mera hushållssnöre och en avknipsad tvättlina i stål fick bli en fyndig dasspappershållare. 25kr sammanlagt gick detta på. Plåthinken och mini-byrån dvs, som jag även lekt decoupage på.
Resten har jag fått av familjen vid olika behövliga tillfällen. Hålen i kaklet blev till när väggskötbordet skulle i bruk. Det användes mer till förvaring av oändligt mycket skräp, så der fick åka ner. Onga e trots allt snart 3 år..
/E

Fläskslottet som sprack.

När man, som jag, har varit gravid så tenderar tyngdlagen att rusa framåt i tiden. Både arslet och tuttarna hänger plötsligt och fladdrar i olika takt när man rör på sig. Till detta fladder hör också låren, magen och underarmarna till. Satte man en liten pingla på varje fläskdel så skulle man nog få till en riktigt originella symfoni.
Men nu var det röva å bröna som gällde. Gör man, som jag, ingenting åt detta gravidfläsk och förlusten av gluteus-muskler samt bröstmuskler, så får man gott stå och rulla ihop  brösten likt en vårrulle, knöla in dom bh'n och hoppas att dom inte råkar glida ut under dagen. Stillasittande läge har funkat fint för mig.
Rumpan då. Jag hade en riktigt snygg bakdel innan jag blev på tjocken. Man har ju alltid något man är mer eller mindre missnöjd med på kroppen, men just min bak var jag ytterst nöjd med.
Nu är det lite som med brösten. Den hänger ca 5cm längre ner, och volymen har.. Ja, pyst ut kan vi väl säga. Den är nog fortfarande lika stor, men platt, och när då tajta jeans skall mökas på får man ta i för kung och fosterland för att få dom till knäppning.
Vad resulterar allt detta i då? Jo, bh'ar slängs åt höger och vänster, men framförallt.. Byxorna spricker! Att röven blitt platt gör ju att byxorna slits åt sidorna vilket försvagar mittpartiet. Gå inte runt och tro att arslet försvunnit nu, nejnej, det har bara flutit ut åt sidorna.
Så här sitter jag nu, tacksam över att ha fått livets mirakel, förundrad över att kroppen kan tänjas sig till det yttersta utan att spricka, och sist men inte minst.. Ja.. Äh. Det är nu jag ska sluta klaga och börja träna? Ta hand om min kropp och sådär? Bäst jag tar en till Polly och funderar på det ett tag.
/E

To fart, or not.

Gaser.
Varför är det så evinnerligt pinsamt att fjärta? Det är ju egentligen en av kroppens coolaste funktioner, att göra sig av med sånt som annars skulle förgifta kroppen. Men ändå är det skam och bedrövelse när man släpper sig bland folk.
Har jag hunden med mig, eller är hos mampaps(där hunden då bor) så brukar jag släppa mig lite nu och då, för alla tar för givet att den fyrbente vännen gått och tuggat i sig något olämpligt som resulterar i äggfisar kvällen lång. Väldigt passande för mig, som överkonsumerar socker och Cheerio´s..
Det är hårfina skillnader med vad som är okej. Ta en smygfjärt till exempel. Den borde vara helt perfekt, då ingen hör den när den släpps, och ingen kan därför veta varifrån den kom. Men den är också värst. Det är smygprutten som luktar..
Sen har vi den högljudda prutten. Den som inte bör komma ut när man sitter på en hård stol. Den som alltid kommer när jag sitter på golvet mot dotterns säng när hon ska sova, och som alltid får henne att fnissa istället för att somna. Denna lilla(stora) rackaren luktar i 99% av fallen.. INGENTING. Ej okej.
Jag kan ju göra listan evigt lång, för detta är ett ämne som jag och min far kan diskutera ivrigt om, och gärna spela upp olika pruttljud på telefonen.
Men återigen, varför är det pinsamt? Det är ju helt naturligt! Man ska väl inte behöva kuta iväg i ett hörn så fort man släppt sig, och sen springa tillbaka och hitta på en vit lögn som förklaring till den hastiga frånvaron.
Nä, här stampar jag ner foten. Släpp ut pruttarna!
Fast.. luktar den hemskt illa, så se till att ha en hund i närheten.. eller ett spädbarn. Det var perfekt när onga var nykläckt och pruttade högljutt stup i kvarten, och ena bajsblöjan avbytte den andra.
Outfart.
/E

Medmänniskans betydelse.

Jag beundrar människor som har den genuina förmågan att få folk att le genom att vara sig själv. Ta scenariot på lokalbussen idag. Det är fullknökat med folk, alla nya som stiger på får gott stå och hänga i handtagen längs takstommen, och de flesta har ett underligt grin som påminner om när jag drar av mig skorna bland folk, och ingen vågar påpeka att jag har fotsvett från helvetet. Dom trivs helt enkelt inte med att normen om ens personliga space omedvetet trängs undan.
Allt detta besvärliga bryts omedelbart, och för alla, av busschauffören, som med glädje hojtar åt alla: kom in mina vänner, stå inte där ute i kylan! In i värmen med er! Merci bocoup lilla flicka, välkommen vackra människor!
Där och då, när alla ler åt denna välkomnande man, inser jag hur enkelt det är att vara en medmänniska, och hur viktigt ett leende är. Detta faktum kommer jag stöta på hundratals gånger, då jag är expert på att lägga alltför mycket krav på detta "fenomen". Så enkelt, dubbel glädje.
Over and out.

No1.

Det var väl då faasligt spännande detta bloggeriet. Nån liten fågel lyckades övertala mig, och här är jag. Dock tänker jag fortsätta livet med att ignorera existensen av Twitter och Instagram. Eller.. instagram har jag tydligen, men det låtsas vi somsagt inte om(pausar för ett dassbesök..)
Dehär med loppis, eller secondhand har jag velat tycka om hemskt länge, men aldrig tagit mig för. Nu har jag det, och.. det är bra! En tia hit, och en femma dit. Att jag i slutändan kommer därifrån med tantsnusk alá Harlequin och ytterligare en plåthink till samlingen, istället för praktiska och fina inredningsdetaljer, ja det är väl diskuterbart.
Tror jag satsar på detta alltså. Eliiiit, som Gustafsson hade sagt.

ps.. jag är, och kommer alltid att vara, konstant och oundvikligt osammanhängande. Kärringen mot strömmen.
/E