Vad vore mitt liv utan mina närmsta? Väldigt världsklassigt urkasst tror jag..
För några dagar sedan kom jag hem från jobbet och såg att dörren var upplåst. Får lite panik och tror jag glömt låsa den på morgonen, och någon nu röjer runt där inne. Kliver in och ropar tveksamt hallå, varpå min älskade mamma sticker ut huvudet från köket. Där står hon alltså och diskar! Och inte bara det.
Jag är helt slut i kroppen efter spring på jobbet och cyklingen hem, så la mig i soffan lite, och då kutar hon runt som ett yrväder och dammsuger, plockar undan och organiserar.
Anledningen? Jo, och jag citerar(nästan ordagrannt), "Jag tänkte att du får ju inte uppleva lyxen av att ha en man som har städat tills du kommer hem, så jag tänkte jag skulle göra det istället".
HUR FANTASTISKT ÄR INTE DET?? Älskade lilla mamma..
Idag medans jag jobbade hade hon kutat runt och tvättat hela min smutshög pga min maskin kapsejsat och tvättstugan var fullbokad. På arbetstid!? Igen, underbar!
Åh alla mina vänner.. min bror, min dotter. Jag är sämst på gengäldar. SKÄRPNING.
Tack alla ni fina som finns i mitt liv. Utan er skulle jag ligga i fosterställning på golvet och pipa som en nyfödd kattunge som tappat morsans spene..
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar