Hat-kärlek.

Musik, jag hatar dig. Och jag älskar dig. Jag föraktar dig, och förundras över dig.

Jag avskyr när en låt spelas och jag plötsligt dras tillbaka till ett ställe jag försöker glömma. Hur alla känslor blossar upp på en millisekund och lämnar en tyngd över bröstet. Hur jag dras in i allt jag trodde jag var förbi, och plötsligt lever i det igen. Under ca 3 minuter är du faktiskt helt värdelös.

Jag hatar att du får mig att gråta när jag verkligen inte vill gråta. Men jag älskar dig, för när jag BEHÖVER gråta, då kan jag ta fram låten och släppa ut allt. Tyngden frigörs. Jag älskar dig.

Jag älskar att du talar till mig med en kraft starkare än ord. Hur stämmor och toner får alla nerver i kroppen att dansa. Hur du för mig samman med andra människor som känner likadant. Sammhörighet. Tack.

Jag förundras över ditt sätt att få henne att sjunga och dansa. Hur rytmen får fram glädjen i henne.
Men jag blir ledsen, för du får henne också att gråta. När det blir för melankoliskt, och hon förstår musiken mer än orden. Jag blir ledsen, men också tacksam. För hon berörs. Utan ord, med slutna ögon, berörs hon till tårar. Eller skratt.

Jag hatar dig, och jag älskar dig. Keep up the work.

Förlåt, för att jag..

- Inte hör av mig. Ofta läser jag ett sms, har annat i tankarna under tiden, och glömmer av att svara. Ibland i flera dagar.

- Inte svarar i telefon. Vissa dagar svarar jag, och det går bra. Andra dagar ser jag den ringa, får panik, stänger av ljudet och låtsas att det regnar. Jag är inte beredd.. Förlåt.

- Inte dyker upp när vi ska ses, ibland utan att höra av mig innan. Jag kan förbereda mig i timmar, mentalt. Men när det är 20 minuter kvar så sitter jag fortfarande med skitigt hår och slappkläder och har glott på dumburken hela tiden. Jag kommer inte till skott, och jag vill inte bli sedd som jag känner mig- sumpig. Jag kommer inte igång helt enkelt, startsträckan är för lång.. Förlåt.

- Jag inte kommer ihåg din födelsedag eller en händelse. Jag vill, men jag minns inte. Jag kan komma ihåg konversationer och detaljer från 10år bakåt i tiden, men jag glömmer din dag, eller din händelse som var superviktig för dig, den minns jag inte. Jag vill, och jag bryr mig SÅ mycket. Men jag kommer helt enkelt inte ihåg.. Förlåt.

- Inte förstår instruktioner eller uppgifter. Jag registrerar ofta början och slutet. Blir det för lång förklaring stänger jag av hjärnan, och fokuserar mer på att SE intresserad ut. Min hjärna kan bara förstå vissa saker, och blir det för långa instruktioner eller för mycket att komma ihåg, så minns jag bara vissa delar.
Jag frågar tusen och åter tusen gånger om vad jag skulle göra, för jag glömmer bort. På riktigt. Sekunder efter något har sagts så glömmer jag bort. Om jag inte vet vad jag ska göra så står jag still. Jag blir förvirrad, och åter igen stänger min hjärna av. Jag vill, men jag vet inte vad jag ska göra. Säg åt mig vad jag ska göra!

- Att jag inte berättar hur jag mår eller känner mig. Jag är alltid glad. Att vara ledsen eller "svag" blir för mycket för mig att hantera. Jag gråter floder utan att kunna förklara varför. Jag får utbrott och blir förbannad, utan att kunna förklara varför.

- Att jag backar när du försöker krama mig. Att ge mig en kram utan förvarning är det värsta jag vet. Jag älskar kramar! Men på mina villkor. Det känns egoistiskt och snobbigt, men jag får panik. Förlåt.

- Att jag ställer upp på saker, för att sedan dra mig ur i sista sekund. Jag vill så mycket, men klarar av så lite. Jag KAN så mycket, men klarar av så lite. Att dessutom ha framförhållning och förklara i förväg att det kanske inte blir av, det har inte präntats in i min skalle än. Självbevarelsedrift tror jag det heter minsann. Förlåt.. Jag VILL!

- Att jag framstår mig själv som ensam och utan vänner. Det är mycket mitt "fel", och jag är inte ensam. Men jag är.. udda. Om jag inte klickar med en människa direkt, så får jag panik. Jag är riktigt duktig på att prata och hålla humor i en grupp med människor. Det är lite min grej. Och jag ÄLSKAR att prata( varning för verbal inkontinens), men klickar det inte personligt direkt, så tittar jag hellre upp i taket och ignorerar omgivningen.
 Därför står jag hellre själv, och ska klara allt själv. Fast jag håller på att bryta ihop av ångest och utmattning. Jag klarar inte av att ta hjälp när jag inte känner dig ända in i benmärgen. Jag gör mig själv ensam, men jag får panik om jag inte känner dig som mig själv. Förlåt, mig själv, och förlåt, ni andra.

Jag är ensam. Jag är en ensam mamma. På grund av hur jag är, så gör jag min dotter ensam. Hon älskar andra människor, och andra barn. Och jag får panik av andra människor. Dagisfika och middagar är det värsta jag vet, och det är det bästa semlan vet. Jag sitter i ett hörn och undviker allt och alla, och hon springer stolt runt med sina kompisar och vill visa mig allt och alla.
Förlåt mig älskling. Förlåt mig för att vi aldrig går ut på gården, enbart för min rädsla för att prata med grannarna. Förlåt att du inte får träffa nya vänner för att jag får panik när jag inte klickar med deras föräldrar.
Förlåt att du är ensam. Du älskar att vara med andra, och jag får istället fram din blyga sida mer och mer. Jag försöker hjärtat, jag försöker verkligen. När det inte går, blir jag istället arg på dig som vill gå ut. Jag blir arg, för min ångest äter upp mig.
Förlåt att jag skriker på dig. Jag menar det inte. Jag klarar bara inte av att göra det du vill göra ibland. Jag vill, men jag kan inte.

Tack för att du vågar säga hej till främlingar. Tack för din godhet, och viljan att gå fram till nya situationer. Tack för att du åller min hand, och att du ser mig när jag blir rädd. Tack för att du älskar mig. Tack för att du håller om mig när du ser att jag behöver det. Tack för att du räddade mig. Utan dig hade jag nog inte funnits. Utan dig finns inget mig.

Tack till dig som är kvar i mitt liv, som inte gett upp hoppet om mig. Jag vill så mycket, men kan så lite. Tack för att du ger, trots att jag inte kan ge ibland.
Jag försöker, även om det inte syns. Jag kämpar varje dag. En kamp som så få förstår, knappt jag själv.
Tack

Tips?

Nuuu alltså.
I löööve smink. Speciellt då jag är fenomenal på att klämma finnar å pormaskar. Särskilt dom som ingen annan ser. Och klämmer jag, får jag större problem(ibland), som sig bör. Idiot alltså. Så jag har blivit lite proffsig på applicering å sånt. Enligt mig själv givetvis, men tips har jag gott om.
Vad jag behöver för egen del nu är en BRA concealer som täcker mina missöden, och dessa kan, såvitt jag vet, endast beställas eller köpas i STHLM, och det blir nalta svårt att hitta rätt färg såhär i soffan i norrland..
MEN. Här är lite tips på smink.. metoder? Ja, metoder. Och hudvård. Fast alla e olika, så det funkar kanske bara på mig.

Först. Hud.

Jag har väldigt torr hud, men bara i den sk T-zonen. Näsan är helt crazy, och jag har slitit håret från skallen för å fatta hur jag ska bära mig åt. Har köpt dyrt och budget i rengöring/krämer, men noll funktion.
I somras fick jag tips av min fina vän att ba köra naturligt. Billigt och effektivt liksom! Så istället för min tidigare Clinique eller AnneMarie Börlind, så tvättar jag nu ansiktet med.... HONUNG! Helt vanlig honung. Ekologisk, för att slippa skit å sånt. Tar en fuktig handduk(fulaste jag har) å gnuggar försiktigt bort foundations osv. Sen en klick honung i fejjan som jag masserar runt med lite vatten. Precis som en tvättkräm. Skölj å torka. För säkerhets skull tar jag en fuktig bomullstuss å droppar jojoba-olja på, som "ansiktsvatten" för å få bort rester. SEN. NU kommer det bästa.
Weleda Almond Oil, 3 droppar(el 4, inte mer) och weleda kräm. Blanda å smörj.

Mandeloljan, just denna, gör på nåt magiskt sätt så alla sår(klämda finnar etc) läker ihop suuperfort, och ärren bleknar i ett nafs! Å 3 droppar på den flaskan räcker läääänge. Brukar smörja mina ben med den också, typ 6 droppar utblandat med hudkräm, å poff e benen släta efter en vecka!
Ansiktet slutar flagna dessutom. Kombinationen av oljan å krämen fuktar betydligt mycket mer än bara kräm eller olja för sig.

Nurå, smink.
Jag har, efter måååånga år med väldigt fel ton, hittat den perfekta foundation med EXAKT min hudnyans. Magiskt!
Bobbi Brown.. nåntingnånting. Hur bra som helst!
Innan jag lägger på den så tar jag en fuktig bomullstuss igen med lite jojoba, för å svepa bort smuts som samlats i ansiktet över natten. Detta gör också att huden redan är återfuktat när sminket ska på! Sådär lagom. Den som glider in i huden istället för å ligga PÅ den.

Sen tar jag en Real Tecniques Buffing Brush, pumpar lite på handryggen, duttar penseln å sen masserar in i huden. Fingrar har aldrig funkat för mig, och en svamp är värsta bakterielovern, så nä. Om jag väntar en stund, kan jag lägga på ytterligare ett lager, så bygger jag upp täckningsgraden.

Om jag har väldigt många finnar och mycket rött i ansiktet(näsan, hellåå) så brukar jag ha lite The Bodyshop Tea Tree BB-cream, den är grym för att minska ner rodnader, så oftast behöver jag ingen concealer om den åker på under min foundation.

Concealer under ögonen blandar jag med en Double wear från Esteé Lauder och nån från Mary Kay. Den från Lauder är för krämig att ha under ögonen ensam då det tillslut blir två tjocka streck under nedre fransraden(rynkorna), men MaryKay´en torkar snabbt så blandar jag blir det perfa.

Brukar inte behöva puder egentligen, förutom under ögonen å på finnar, men jag svettas ju så lätt(blä), så har det ändå, väldigt lite. Fick tips om ett transparent ett från Makiash. Luktar typ tuttifrutti(ja, jag slickade på det. Smakade inte tuttifrutti..) och är så sjuukt fint så det blir bara rök av det. Blir INTE kakigt, som alla andra puder gjort för mig. Vitt puder.

Ögonbryn.
Jag har alltid använt penna till ögonbrynen, men har nu en ögonskugga! Hur bra som helst, och det blir mycket mjukare, inga skarpa linjer som är svåra att rätta till i efterhand. En vinklad borste, väldigt lite skugga i en gråbrun ton å tjoff, fint som smör.

Nu hade jag inge mer att säga.. JO!

Om du, som jag, har svintorr hud på kroppen också, och har badkar(dusch kan ju funka) så ligg i badet med några droppar olja(oliv, jojoba, whatever), efter en stund, ta fram fotfilen. MEN, du får inte, jag menar INTE skrubba hårt. Lägg den alltså plant mot tex benen och massera i mjuka cirkelrörelser. Nästan direkt ser du brun äcklig hud samlas i små klumpar. Är du i ett varmt bad är det så himla lätt att skrubba för hårt, för värmen gör att det inte känns förrän man smörjer sig senare och är helt rödprickig.
Men är du försiktig så kan jag garantera barnrumpslena ben och armar. Amajsing!
Å som sagt, blanda 6-8 droppar olja med en bra bodylotion på ben å armar så håller dom sig mjuka myycket längre.

Om någon skulle råka veta av en fantastiskt bra concealer som är perfekt för just finnar, så SNÄLLA säg till!

NU har jag inget mer att säga. Hej.

..

Vardagar - jobb och dagis. Barnet somnar 18.00.
Helger - jag orkar inte göra nånting och måste ta hjälp av andra för att stå ut i två ynka dagar. Jag har fortfarande inte lärt mig hur man får energi och vilja att umgås med sitt barn. Hon är ju min ögonsten, HUR kan jag vara så motvillig till allt.. Jag hatar att vara en sån här mamma. Kan man hyra in någon som coachar eller?
Bajs...

Varje dag..

Varje dag kommer jag hem från jobbet. Ensam.
Varje föräldramöte/fika/middag går jag till, ensam.
Varje dag lämnar och hämtar jag min dotter på dagis. Ensam.
Varje gång vi kommer hem från dagis, ropar semlan "hohoo?" "näe mamma, det är bara vi som är hemma".
Varje dag slits mitt hjärta i tu.
Varje dag känner jag mig ensam.
Jag är ju aldrig ensam, men ändå är jag ensam.

Jag orkar inte vara ensam mer. Varje dag..

Toabesök Ala småbarnsmamma

1år : babysitter och gnäll
2 år: gnäll och alltid närvarande, undersöka allt jag gör, prata i ett.
3 år: samma sak
3 1/2 : "Mamma, vill du ha dörren öppen eller stängd" .. Stängd tack!
"okej, säg till när du är klar".

Barn är ändå rätt bra å ha :)

/E