Apanson.

Jag har fått höra, och nu även upplevt, att; Barn gör inte som man säger, utan som man själv gör.
Nu gör semlan oftast som jag säger(med några enerverande undantag som får mig att vilja hoppa ut genom fönstret och springa hela vägen till bahamas) och hon är duktig på att lära sig nya ord. Engelska har hon blivit en fena på! Hon kan säga:
Byebye mommy
I love you( ijlouweyowue)
Goodnight mommy
Take it easy
Be careful

Sen förstår hon betydligt mer, vilket är grymt. En tvåspråkig unge liksom! Att vara lillgammal är hon också en fena på. Häromdagen när det blåste ute, så stannade hon upp och sa "mamma! det blåser upp till storm". VA?! Förmodligen uppsnappat från min bästa vän, SVTplay. Och när jag tog på mig min fars gamla 70-talsbrillor så sätter hon sig i mitt knä, tittar snett på mig, och ut komme "hovvaligen vad du ser gammal ut mamma". Det går inte att beskriva hur kul det är, denna lilla minimänniskan haha!
Igår fick jag dock höra något mindre gullipluttigt. Nämnligen: "Satan vad trång stöveln är".
Jag svär aldrig, och inte heller min familj. Det värsta som kommer ur min mun är "KÄRA NÅN DÅ", och då är det illa vill jag lova!
Så denna lilla gulliga tjejen, som säger hovvaligen, kära nån då, och är artighetens avbild, kläcker ur sig detta.. hjälp!?
Jag frågade vad hon sa, men ingen upprepning. Sen när en av dagisfröknarna gick förbi, så gav jag han onda ögat och bokstaverade ordet åt honom, och han skrattade bara och berättade att Sååå gjorde vååran dotter också, heelt normalt!. Förmodligen nån av femåringarna som kutat runt och tjoat det ny-inlärda ordet, men det känns mer vettigt att anklaga en vuxen karl istället för en söt liten femåring.. Jaja, bara att gå vidare då.

Fick för övrigt världens mest romantiska gest imorse, av min underbaraste bästaste mamma. En ros till mig, och en till semlan, med tillhörande litet kort. Och en ask Geléhjärtan, som jag haft som frukost. Fin start på dagen.