Jag har under mina snart 24 år sluppit fenomen som magsjuka och vinterkräksjuka, och som värst haft halsfluss 2 gånger. Vanliga förkylningar kommer max 2gg/år, tack för det immunförsvaret liksom!!
Sen när man får barn ska det tydligen bli en rullans av sjukdomar till höger och vänster. Springmask, huvudlöss, magsjuka, vattkoppor(ev bältros för mig då), och hederliga förkylningar som avlöser varandra. Men jag verkar ha fört vidare mitt finfina immunförsvar till min kära dotter, tack Gud för det! MEN, man kan ju inte studsa på friska moln livet igenom. Innan jul fick jag alltså uppleva min livs första magsjuka, efter att semlan haft det.
Lite tur där ändå, för hon var hos mina päron när det inträffade för henne, så jag behövde inte torka kräk och bajs( man får tycka det är skönt alltså, även om semlan kanske hade velat vara här..) . Jag fick det själv natten till måndag, då hon kommit hem igen. Lite kräk under natten, feberfrossa och öm kropp under dagen, sen var jag som vanligt igen. Ett dygn, och mormor-VAB åt friska semlan, och åter till vardagen.
Nu hände detta åter igen. Semlan var hos morsfars, jag hos en vän. Jag får i mig några glas vin på kvällskvisten och somnar gött, vaknar mitt i natten med spyan i munnen, och har sedan en liten session med holken. Tänker att jag precis fått min allra första bakfylla. Jag är ju inte så haj på alkohol, så har aldrig kommit till bakfull-stadiet, och har inga planer på att komma dit heller. Morgonen startar igen vid 07.30 ca, och jag hälsar på holken igen, och spyr tills jag bokstavligen får ett sår i halsen. Varje klunk vatten efter detta smakar blod, och jag tror jag är nära döden. Är det såhär det känns, hangåver liksom.. aldrig mer tänkte jag.
Blipp i telefonen, semlan har spytt hela morgonen och ränneskitat för en hel vecka. Happ. Hon blir bättre vid lunch, jag blir bättre vid 14. Öm i kropp och knopp. Nu, söndag, mår jag som vanligt igen.
Brukar det vara såhär, eller är det mer normalt att det håller i sig flera dagar? Det är ju nog intensivt med ett knappt dygn, så fy vale för en hel vecka.. fast man tappar ju några kilon ioförsig. Det är ju inte fy skam.
Nu ska jag dra fram snabeldraken och bläckfisken, i ett försök att få hemmet lite mer anständigt. Det tar ju aldrig slut, stöket och smutstvätten å disken. Verkligen, aldrig. Det var mycket bättre när man var liten, då mamma gjorde allt sånt, och jag fick hjälpa till på eget bevåg(eller?). Fast det var väl såhär hon kände sig.. jag är ju mamma nu, och det tar ALDRIG SLUUUUUT. Stackars mamma... stackars mig.
/E
jo du, välkommen in i mammaklubben. Siw Malmqvist slagdänga om kvinnans lott i livet är den samma kan man tycka är charmig och lite överdriven, så här i jämställda tider 'a 2013, men det är bara att konstatera att vi mammor gör det mesta och man hinner inte mer än göra klart så får man börja om för då har nån fått för sig att byta kläder för det blivit en pyttefläck som det krävs örnögon för att upptäcka. MEN mamma är det finaste man kan bli, tja, förutom mormor då;)
SvaraRaderajo du, välkommen in i mammaklubben. Siw Malmqvist slagdänga om kvinnans lott i livet är den samma kan man tycka är charmig och lite överdriven, så här i jämställda tider 'a 2013, men det är bara att konstatera att vi mammor gör det mesta och man hinner inte mer än göra klart så får man börja om för då har nån fått för sig att byta kläder för det blivit en pyttefläck som det krävs örnögon för att upptäcka. MEN mamma är det finaste man kan bli, tja, förutom mormor då;)
SvaraRadera