Jämlikhet verkar ju vara en evighetsdebatt. Lika lön, likvärdig status i hemmet, lika villkor osv osv. Jag är för jämlikhet för det mesta. Män kan utföra många saker som kvinnor kan och vice versa, lön för kön är ej okej, ja, lite så. Men, män är män och kvinnor är kvinnor. Oavsett om jag transplanterar en penis där min mutta ska sitta och hormonar till mig skägg så blir jag aldrig en man. En man kan heller aldrig bli en kvinna, hur många bröst och vaginor denne skaffar sig. Vad jag däremot skulle vilja var HELT jämlikt, är MENSVÄRK!
Kom igeeen. Vareviga månad, år in och år ut, vedervärdiga smärta som tillochmed får mig att huka över holken och hulka(fyndigt nästan-rim!), som förlamar mig i minst två dagar, och som dessutom späs på av lite härlig PMS-ilska.
Alla brudar får ju inte dessa ohyggliga besvär, utan klarar sig kanske med lite orolig mage och griniga mornar som hjälps av med lite Marabou på sängbordet. Hurra för er, och ni andra- som jag, I feel ya sistahs.
Männen då, vad händer där? Jag kan ju inte veta fullt ut, jag har ju aldrig varit en man, men ungefär såhär: morronstånd. Någon givakt här och där under puberteten, på ibland lite illa o-valda platser. Pinsamt, men smärtfritt. Lite kallt vatten och den får klartecken- At ease, sergeant.
Och sen då! När väl mensen ska bort, aka klimakteriet? Ja då ska man stå ut med olidliga vallningar, ytterligare humörsvängningar och överdoser av Femal Balans. HALLÅÅ?!
Och den där gulliga fröken i 5:an som gav mig en sån fin kalender för mina framtida "lingonveckor" under Sexualupplysning. Det var spännande tider. Giv akt skulle hon ha sagt..
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar