Gåvan från himlen.

Jag har ju då ett barn. En dotter, som får heta semlan i denna bloggen(skrattar fortfarande åt ordet blogg. vad gör jag häär?!). Dom flesta vet vad semlan heter, men hon har inte valt att bli omskriven här, ej heller att få sina bilder utlagda. Men lite får hon allt vara med, men utan bild, för det är ju trots allt hon och jag. Hon och jag och pappa Gud.
Just nu är det trotsåldern. En fas. Ett steg närmare självständighet.. eller nåt sånt. Jobbigt är det, men samtidigt häftigt. Säger jag kom, så springer hon iväg. Säger jag jo, så säger hon nej. Lite så, hela tiden. Det driver mig till vansinne! Där ska man sitta som lugn och sansad förälder och tycka att hon är så pluttinuttig, med sin egna lilla drivkraft som prövar mitt tålamod till bristningsgränsen. Mama don´t agree.
Men så helt plötsligt, när jag sitter där efter att ha tappat sinnet och skrikit på henne och, lika barnsligt som hon, domderat ut ur rummet och satt mig på en köksstol och surat för att hon inte lyssnat på mig.. så kommer hon in till mig, klättrar upp i mitt knä och stryker mig försiktigt på kinden och säger "förlåt mamma, jag älskar dig". Det är mäktigt. Från vansinne till kossanRosa-lugn på en sekund. Hur gör hon?!

Jag har en barnskiva här hemma, där ett av spåren har en låt för oss mammor. Jag gråter varje gång jag lyssnar på den. För hur less på mammalivet jag än blir, och hur jobbig hon än må vara, så älskar jag henne så jag exploderar. Hon är mitt mirakel, och min räddning. Utan henne hade jag inte stått här. Jag hade kanske inte ens varit i livet. Hon är min gåva från Gud.


Mammas sång.

Hör nu mitt barn jag vill säga till dig, jag är så glad att få vara din mamma. Och jag vill gärna få tacka dig, och berätta vad du betyder för mig. Du är ljuvlig och skön, du är helt underbar, du är min rikedom ja det bästa jag har. Åh mitt barn, åh vad jag älskar dig.
Tack för all glädje och kärlek du ger, det berör mig djupt i mitt hjärta. Och när du kommer emot mig och ler, känns det likt vårsol som smälter snön mer och mer. Du är den finaste pärlan i mitt smyckeskrin, som den ädlaste skatt, ja så dyrbar och fin. Åh mitt barn, du är min ögonsten.
Jag är väldigt stolt över dig, och kommer alltid vara. Älskling, du är allt för mig, mer än ord kan förklara.
Vad som än sker, hur än livet ser ut, vill jag stå här med vidöppna armar. Du är i min tanke var stund var minut, som Guds kärlek till oss den tar aldrig slut. Jag är så tacksam till Gud att han gav dig till mig, ett unikt exemplat, ett mirakel i sig. Åh mitt barn, gåvan från himelen.

Mitt barn, du är min ögonsten.

/E